Filmfestivalen 2014

Mindrape av Shane Carruth, USA, 2013

Shane Carruth – som inte bara har regisserat, utan även skrivit manus, producerat, klippt och komponerat det briljanta soundtracket – smular sönder konventionerna för att sedan pussla ihop dem igen till någonting vi aldrig har sett förut. Men trots att det tvångsinhaleras larver, rotas i medvetanden och flitigt refereras till Thoreaus “Skogsliv vid Walden”, så ryms här också en fin och i någon mening konventionell kärlekshistoria mellan Kris (Amy Seimetz) och Jeff (Shane Carruth själv). Och i grund och botten handlar allt om universella ting som identitet, kärlek och livets (och den digitala teknikens) mening.

-Från årets programhäfte

Det känns lite som David Lynch möter Danny Boyle efter ett Aronovsky-maraton. Okonventionellt, grafiskt, rappt. Man tvingas vara på alerten hela tiden, och det är absolut mödan värt. De olika klippen är i harmoni, där ljud, bild och rörelser korrelerar och för historien framåt. Historien i sig hade fungerat även som rakt berättad thriller, men det ger ytterligar stuns att, som Caruth gör, försätta publiken i ett liknande skick av omedvetenhet som antagonisten gör med sina offer.

5 blå blommor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Rymdoperavision av Frank Pavich, Frankrike, USA, 2013

Det är 1970-tal och Alejandro Jodorowsky är fast besluten att göra en film världen tidigare aldrig skådat. Han ska filmatisera Frank Herberts science fiction-klassiker “Dune” och värvar bland andra seriekonstnären Moebius och manusförfattaren Dan O’Bannon (Alien). Jodorowsky visar sig vara en fantastisk historieberättare, och fram rullar en makalös historia med surrealistiska anekdoter om bland andra Salvador Dali och Orson Welles, som tackade ja till att medverka på villkoret att en utvald gourmetkock skulle laga alla hans måltider under inspelningen.
-Från årets programhäfte

Jodorowsky är galen, passionerad, egocentrisk, medryckande, idealistisk, inskränkt och alla tänkbara adjektiv på ytterlighetsspektrat. Hans vision om att i mitten av 70-talet (alltså innan Star Wars, Alien och David Lynchs Dune) filmatisera, eller som han själv uttrycker det, våldta (fast med kärlek?) Frank Herberts roman blir ett ambitiöst opus med digniteter som Giger, Dali, Jagger, Pink Floyd och Welles inblandade. Men Hollywood håller inne med pengarna, för att Jodorowsky är som han är.
Hans och hans team av spirituella krigares design och storyboard ger ändå avtryck i det science fiction-arv vi ser än idag. Fascinerande, minst sagt.

4 krm melange av 6

Bechdeltest: Fail miserably

GIFF IMDb