Filmfestivalen 2014

Dioramadokumentär av Rithy Panh, Frankrike, Kambodja, 2013

Trots att oerhörda två miljoner människor miste livet under röda khmerernas styre, 1975-1979, är väldigt lite dokumenterat om det våld och umbäranden det kambodjanska folket fick utstå. Därför skapar Rithy Panh i denna film “den saknade bilden”, där lerdockor i dioramamodeller gestaltar hur hans familj gick under i arbetslägren. De stiliserade fasorna ställs i effektiv kontrast mot svartvita arkivbilder skapade av khmerernas eget propagandamaskineri.

-Från årets programhäfte

Poetiskt och avslappnat förs erfarenheterna fram för en ung mans umbäranden från Pol Pots revolution och framåt. De uttryckslösa handgjorda lerfigurerna förstärker känslan av konformitet och uppgivenhet, och filmen spelar mycket på emotionella strängar. En vacker och känslomässig dokumentär som i längden tyvärr känns lite tom, vilket faktiskt betonar dess budskap.

4 skopor ris av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Equinograf av Benedikt Erlingsson, Island, Norge, Tyskland, 2013

Benedikt Erlingssons regidebut, producerad av veteranen Fridriksson, väver samman en rad skrönor om ett litet isländskt samhälle och de människor – och hästar! – som befolkar det. Människorna tycks minst lika mycket ledda av djuriska instinkter som sina fyrfota vänner i den här humoristiska filmen, vilket bäddar för oförglömliga scener drivna av passion mellan hingst och märr, kvinna och man och inte minst för några flaskor rysk smuggelvodka.
-Från årets programhäfte

Med det vackra, karga isländska landskapet som bakgrund, och med förhållandet till hästar som röd tråd berättas en samling löst sammanhållna historier. Som vanligt i liknande fall är vissa delar bättre än andra, men gemensamt för alla är att berättartempot är lågt. Det funkar i de mer dramatiska avsnitten, men blir mest enerverande i de som ska vara komiska. Anpassa tempot efter temat, tycker jag!

3 betsel av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Påglidungdomsdramedi av Destin Daniel Cretton, USA, 2013

Grace (Brie Larson) och hennes pojkvän Mason (John Gallagher Jr.) jobbar på Short Term 12, ett korttidshem för utsatta barn och ungdomar. De är experter på att erbjuda stöd och trygghet för de boende utan att överskrida de fastslagna gränserna, och det finns också tydliga regler för hur de får använda sig av disciplinära åtgärder när det krävs. Reglerna är till för att skydda alla på boendet, inklusive personalen. Men när en ny tjej anländer tvingar hennes pågående trauma Grace att bearbeta händelser i sitt förflutna och hennes egna emotionella skyddsmurar ger snart vika.
-Från årets programhäfte

En film om missanpassade kids och deras förstående, något äldre handledare kan lätt bli klyshigt och överdrivet moralpaniskt. Så icke Short term 12 (det går bra att inte ha sett Short Term 1-11)). Med en utsökt balans av humor och allvar lyckas historien engagera, roa och oroa utan pekpinnar. Brie Larson är övertygande i huvudrollen och scenen där den självdestruktiva och uppenbart misshandlade Jayden läser en av sina egenförfattade sagor är urstark.

5 armar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb