Filmfestivalen 2014

Bästa regi, nominerade:

Asghar Farhadi, Le Passé

Destin Daniel Cretton, Short term 12

Maya Vitkova, Viktoria

Shane Carruth, Upstream color

Terry Gilliam, The Zero Theorem

Bästa huvudroll, nominerade:

Bérénice Bejo, Le Passé

Helle Fagralid, Sorg og glæde

Scott Haze, Child of god

Brie Larson, Short term 12

James McAvoy, Filth

Bästa biroll, nominerade:

Angelina Cottrell, The Weight of Elephants

John Goodman, Inside Llewyn Davis

María Renée Prudencio, La Vida despues

Melanie Thierry, The Zero Theorem

Daria Vitkova, Viktoria

Bästa ensemble, nominerade:

Het Diner

Inside Llewyn Davis

Le Passé

Sorg og glæde

The Zero Theorem

Bästa långfilm, nominerade:

Le Passé

Short term 12

Sorg og glæde

Upstream color

The Zero Theorem

(Vinnare avslöjas långt nedan)

och i vanlig ordning, helt sonika årets….

.…skurk: Putin

.…manus: Asghar Farhadi, Le Passé

….kortfilm: Hot chicks, av Ninja Thyberg

….scenografi: David Warren, The Zero Theorem

….bottennapp: Nepal Forever

….biograf: Draken (för personalens skull, och i viss mån duken, salongen, ljudsystemet, stolarna…)

….väder: Från kallt och krispigt till grått och trist och grus

….tema: Graviditet och födsel

….träsmak: Handels

….fan att jag inte lyckades se den: Optimisterne

….vinjettfilm: Vova! Vova!: Längst ever med sina strax över 2 minuter, och ganska pretto. Enligt rykten fanns 2013 års Draken – the prequel i en över tre minuter lång variant vilken maskinisterna resolut vägrade visa

….animerade: Sakasama no Patema

….foto: Krum Rodriguez, Viktoria

….bristvara: Förfilmer

….mest ojämna: Viktoria

….framtidslöfte: Adrianna Cramer Curtis

….bör man nog fånga på bio: Locke

….läsning: Programmet och A Clash of Kings av George RR Martin

….bästa plats: Mitt på raden vid andra lampan, Draken

….musik: Creep av Radiohead dök upp i coverversioner lite här och var, men aldrig i original

….jag mötte Lassie: Nope. Mötte inte Lassie i år. Kanske hon fell down the bloody well?

….dokumentär: Jodorowsky’s Dune

….mest GFF 1992-2004: Brev til kongen

….Skarsgård: Lyste med alla sina frånvaror. I samma brunn som Lassie, måske?

….flitigaste skådis: Imogen Poots

….färdmedel: Vinterpimpad cykel

….Bechdelfördelning: ~53% klarade testet

Och vilka vann, då? Jo:

Bästa regi: Terry Gilliam, The Zero Theorem

Bästa huvudroll: Helle Fagralid, Sorg og glæde

Bästa biroll: Melanie Thierry, The Zero Theorem

Bästa ensemble: Le Passé

Bästa långfilm: Le Passé

Adios!

Dioramadokumentär av Rithy Panh, Frankrike, Kambodja, 2013

Trots att oerhörda två miljoner människor miste livet under röda khmerernas styre, 1975-1979, är väldigt lite dokumenterat om det våld och umbäranden det kambodjanska folket fick utstå. Därför skapar Rithy Panh i denna film “den saknade bilden”, där lerdockor i dioramamodeller gestaltar hur hans familj gick under i arbetslägren. De stiliserade fasorna ställs i effektiv kontrast mot svartvita arkivbilder skapade av khmerernas eget propagandamaskineri.

-Från årets programhäfte

Poetiskt och avslappnat förs erfarenheterna fram för en ung mans umbäranden från Pol Pots revolution och framåt. De uttryckslösa handgjorda lerfigurerna förstärker känslan av konformitet och uppgivenhet, och filmen spelar mycket på emotionella strängar. En vacker och känslomässig dokumentär som i längden tyvärr känns lite tom, vilket faktiskt betonar dess budskap.

4 skopor ris av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Equinograf av Benedikt Erlingsson, Island, Norge, Tyskland, 2013

Benedikt Erlingssons regidebut, producerad av veteranen Fridriksson, väver samman en rad skrönor om ett litet isländskt samhälle och de människor – och hästar! – som befolkar det. Människorna tycks minst lika mycket ledda av djuriska instinkter som sina fyrfota vänner i den här humoristiska filmen, vilket bäddar för oförglömliga scener drivna av passion mellan hingst och märr, kvinna och man och inte minst för några flaskor rysk smuggelvodka.
-Från årets programhäfte

Med det vackra, karga isländska landskapet som bakgrund, och med förhållandet till hästar som röd tråd berättas en samling löst sammanhållna historier. Som vanligt i liknande fall är vissa delar bättre än andra, men gemensamt för alla är att berättartempot är lågt. Det funkar i de mer dramatiska avsnitten, men blir mest enerverande i de som ska vara komiska. Anpassa tempot efter temat, tycker jag!

3 betsel av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Påglidungdomsdramedi av Destin Daniel Cretton, USA, 2013

Grace (Brie Larson) och hennes pojkvän Mason (John Gallagher Jr.) jobbar på Short Term 12, ett korttidshem för utsatta barn och ungdomar. De är experter på att erbjuda stöd och trygghet för de boende utan att överskrida de fastslagna gränserna, och det finns också tydliga regler för hur de får använda sig av disciplinära åtgärder när det krävs. Reglerna är till för att skydda alla på boendet, inklusive personalen. Men när en ny tjej anländer tvingar hennes pågående trauma Grace att bearbeta händelser i sitt förflutna och hennes egna emotionella skyddsmurar ger snart vika.
-Från årets programhäfte

En film om missanpassade kids och deras förstående, något äldre handledare kan lätt bli klyshigt och överdrivet moralpaniskt. Så icke Short term 12 (det går bra att inte ha sett Short Term 1-11)). Med en utsökt balans av humor och allvar lyckas historien engagera, roa och oroa utan pekpinnar. Brie Larson är övertygande i huvudrollen och scenen där den självdestruktiva och uppenbart misshandlade Jayden läser en av sina egenförfattade sagor är urstark.

5 armar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Dagstursdramedi av Hisham Zaman, Norge, 2014

Letter to the King följer en grupp flyktingar, där alla har sin egen agenda, under en dagsutflykt till Oslo. En ung man som ska utvisas går runt till tidigare arbetsgivare för att få ut sin svarta lön, en kampsportsexpert söker jobb, en ung kvinna plågas av skuggor från det förflutna och söker hämnd och den gamla mannen, Mirza, är i färd med att skriva ett brev till kungen för att få sin sista önskan uppfylld.
-Från årets programhäfte

Historier-och-livsöden-vävs-samman-filmer hör festivalen till, och här får vi följa en gäng invandrare på en dagstur till Oslo. Som vanligt är vissa historier bättre (kvinnan som visar sig vara nåt slags spion, den äldre kurden vars voiceover deklamerar ett hjärteskärande och kärnfullt brev till kungen) än andra (mannen som kräver förskott på sin lön och tillgriper våld mha den arrogante kampsportinstruktören). Klart sevärd, men årets bästa nordiska film? Tveksamt.

3 busschaufförinnor av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Besatthetsdrama av Byamba Sakhya, Mongoliet, Tyskland, 2013

Tonåriga Tsogoo står inte ut med livet hos sin styvmoder och alkoholiserade pappa, så han flyr till staden och gömmer sig på ett hustak. En dag blir han blixtförälskad i den vackra kvinnan Anya, som bor i en lägenhet mitt emot det skjul Tsogoo byggt på hustaket där han håller till. Han ger sig nu ut på en jakt efter en fjärrkontroll för att på distans kontrollera hennes TV. Då skall avståndet mellan dem försvinna, tänker han. Anya har också sina tankar om flykt och söker någon att fly tillsammans med.
-Från årets programhäfte

En tämligen undgänglig film om obesvarad kärlek och småkriminalitet. För mig, som nyligen var i Mongoliet, finns en viss igenkännighetsfaktor som är kul, men annars kan man både ha och slippa. Tveksamma skådisinsatser, schysst symbol- och bildspråk, tunn historia och snyggt foto.

2 fallskärmar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Solodrama av Penny Panayotopoulou, Grekland, Tyskland, 2013

Anna jobbar i kassan på en matvaruaffär i Aten. Hon lever ensam utan vänner och grips av sorg då hennes hund dör. Anna begraver den i villaträdgården tvärs över gatan, där en livfull läkarfamilj med två barn bor. Det blir början på en ovanlig relation, främst mellan Anna och den i grunden också ensamma hustrun.
-Från årets programhäfte

Ana är en väldigt tragisk figur, och gestaltas utsökt lågmält av Kora Karvouni. Hennes tafatta försök till mänsklig kontakt väcker medkänsla his grannfrun, som slits mellan att vara snäll och att tvingas umgås med en person hon egentligen tycker är ganska jobbig. Hade nog passat bättre som kortfilm.

3 hundar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Nativitetskomedi av Gillian Robespierre, USA, 2014

När Donna Stern, en 27-årig ståuppkomiker från Brooklyn, dumpas av sin pojkvän bearbetar hon det på tre sätt: hon stalkar sin före detta och hans nya flickvän, hon tycker ändlöst synd om sig själv, och hon framträder med en dräpande blandning skämt om sitt kraschade förhållande och Förintelsen. Detta monumentala magplask fullbordas sedan med att på fyllan hamna i säng med främlingen Max. Och som om detta inte vore nog inser hon snart att hon dessutom har blivit gravid på kuppen. Något som hon naturligtvis inte vågar prata med Max om utan hellre tar upp på scenen.
-Från årets programhäfte

Tekniskt sett är detta en romcom, kanske inte helt min favoritgenre. Men här finns ingen Meg Ryan, inga gnabbande vänner som sent omsider inser att de älskar varann, inga sista-minuten-ilfärder till flygplatsen. Däremot en hög sköna karaktärer, inkl en huvudperson med god komisk tajming. Kul och tänkvärt.

4 lådor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Övergivenhetsdrama av Daniel Joseph Borgman, Danmark, Nya Zeeland, Sverige, 2013

Adrian är elva år och bor med sin mormor och morbror i ett nedgånget samhälle på Nya Zeeland. Han är utstött i skolan och lämnad åt sig själv stora delar av dagarna. På tv vevas nyhetsrapporteringen om tre försvunna barn om och om igen. När det en dag flyttar in en ny familj med tre barn i ett fallfärdigt hus på gatan, ser Adrian ett sammanhang som ingen annan ser.
-Från årets programhäfte

Adrian behandlar sin egen känsla av utstötthet och tomhet genom att ty sig till dem som är än mer utstötta. Barns grymhet skildras trovärdigt och utan att överdrivas, och många av de unga skådespelarna levererar långt över förväntan, framför allt Angelina Cottrell som Nicole.
Så värst dramatiskt eller spännande blir det aldrig, men väl en lätt krypande känsla filmen igenom.

4 kaniner av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Kortfilmsexposé av div skapare

Pussy Have the Power, 3/6. Av Lovisa Sirén. Sverige, 2013

Regn, 4/6. Av Johannes Stjärne Nilsson. Sverige, 2013

But You Are a Dog, 2/6. Av Malin Erixon. Sverige, 2013

Läufer, 2/6. Av Carolina Hellsgård. Tyskland, 2013

Simhall, 2/6. Av Niki Lindroth von Bahr. Sverige, 2013

Dirtbags, 3/6. Av Marcus Carlsson. Sverige, 2013

Hot Chicks, 4/6. Av Ninja Thyberg. Sverige, 2013

Seat 26D, 3/6. Av Karolina Brobäck. Sverige, 2013

Snittbetyget blir sålunda 2.875 uttag av 6

Bechdeltest: 4 Pass, 4 Fail

GIFF

Uppväxtförfall av Maya Vitkova, Bulgarien, Rumänien, 2014
Det är sent 70-tal i Bulgarien och Boryana har inget lust att få barn i en kommuniststat. Hon försöker ta sig till väst, men misslyckas och blir ändå gravid. Den 10 november, exakt tio år innan Berlinmuren ska falla, föds Viktoria. Att babyn föds utan navelsträng väcker uppmärksamhet hos myndigheterna, och Viktoria utses till årtiondets barn, vilket bland annat ger den lilla familjen en ny, fin lägenhet.
-Från årets programhäfte

Jag skulle vilja jämföra denna film med en fotomodell, eller i alla fall sterotypen av en fotomodell: Lång, välsminkad, kanske inte så mycket innehåll och oerhört snygg.
Fotot är fantastiskt. Kompositionerna är stilrena och helt rätt, färgschemat är perfekt balanserat. Så visst, det hade kunnat bli en riktigt bra rulle, men historien går på tomgång och det finns ingen karaktär man är beredd att investera i. Daria Vitkova är dock mycket bra som den bortskämda och arroganta Viktoria.

3 droppar mjölk av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Stridszonsrelationsdrama av Erik Poppe, Norge, 2013

Den forne pressfotografen Poppe har själv varit med och skrivit manus till historien om Rebecca, en av världens främsta krigsfotografer, som slits mellan kallet att skildra krigets verklighet, och kärleken till make (Nikolaj Coster-Waldau) och två döttrar hemma på Irland.

-Från årets programhäfte

Binoche är som vanligt riktigt bra. Konflikten mellan att å ena sidan brinna för sitt jobb, att få ut bilderna som belyser orättvisor och vansinne som förekommer i stridszonerna hon täcker, och å andra sidan att inte riskera sitt liv och därmed svika sin man och sina barn är högst påtaglig, och skildras med stort patos. Adrianna Cramer Curtis, som spelar yngsta dottern är ett fynd, och för mig som livslångt U2-fan är det kul att se Larry Mullen Jr i en biroll.
Att hon tar aktiv del i konflikten (tex genom att varna byborna att en bomb snart kommer brisera i självmordsattacken hon dokumenterar) känns oprofessionellt, men accentuerar samtidigt hennes fasta övertygelse att kämpa mot våld och orättvisor.

4 krabbor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Dykardrama av Erik Skjoldbjærg, Norge, 2013

Under den norska oljeindustrins framväxt i början av 1980-talet, samarbetar norska staten med ett amerikanskt bolag för att undersöka hur man ska få upp oljan som ligger gömd på 500 meters djup. Djupdykningsveteranen Petter (Aksel Hennie) och hans bror Knut (André Eriksen) är med i programmet som ska avgöra om det är genomförbart. När ett testdyk slutar i katastrof upptäcker Petter att ingen vill ta på sig ansvaret för det inträffade. På egen hand inleder han en eftersökning som blottar det smutsiga maktspelet bakom kulisserna.
-Från årets programhäfte

Det blir, framför allt i scenerna i tryckkammare och/eller havsdjupet, en oerhört tryckt (pun intended) stämning, som delvis följer med i land. Konspirationer, utpressning och ohemula mängder pengar ingår i denna skickligt uppbyggda psykologiska thriller. En fundering jag, som rekreationsdykare, dock har är att karaktärerna, uppenbarligen några av världens skickligaste och mest erfarna dykare, ofta använder ‘tummen upp’ för att teckna OK, vilket man förstås aldrig gör nuförtiden. Ring med tumme och pekfinger betyder OK, tummen upp betyder ‘låt oss gå upp mot ytan’. Men det var kanske annorlunda för 30-35 år sen.

4 bar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Medicinmelodram av Jean-Marc Vallée, USA, 2013

Dallas, Texas 1985 och Ron Woodroof – rodeofrälst vildhjärna och notorisk kvinnokarl – får diagnosen aids och 30 dagar att leva. Men istället för att lägga sig ned och dö inleder han en heroisk kamp för sitt liv, och hamnar snart på kollisionskurs med läkare och myndigheter. Ron börjar deala illegala bromsmediciner som är överlägsna allt sjukvården kan erbjuda och snart är homofoben i cowboyhatt alla HIV-smittade homosexuellas enda hopp. En till svältgränsen nedbantad Matthew McConaughey imponerar stort i huvudrollen och måste ligga väldigt bra till för en Oscar. Så även Jared Leto som transvestiten Rayon, vars charm till och med lyckas dyrka upp den hårdhudade Rons hjärta.
-Från årets programhäfte

Både McConaughey och Leto har kört nån hård 2:5/LCLF-diet för sina roller, vilket ger trovärdighet i deras gestaltningar av aidssjuka under 80-talet. Välpresenterat och bra uppbyggt; Vallée håller intresset på tillräcklig nivå filmen igenom. McC:s sakta förändring från okunnig homofob till en helt tolrerant medmänniska skildras också på ett trovärdigt sätt, utan pekpinnar.
Det saknas toppar och Vallées vanliga fingertoppskänsla för bildspråk och musik, men på det hela en underhållande film.

4 fördomar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Depressionsdrama av Nils Malmros, Danmark, 2013

Danske veteranregissören Nils Malmros vänder återigen kameran mot sig själv och sitt eget liv. Denna gång närmar han sig sitt livs stora tragedi, då hans fru i ett psykotiskt anfall dödade deras nio månader gamla dotter. I centrum för den lågmälda och osentimentala berättelsen står relationen mellan Johannes (Jakob Cedergren) och Signe (Helle Fagralid). Johannes är den intellektuelle filmregissören som i kraft av sitt yrke och sin utbildning utövar ett ständigt tryck på småskoleläraren Signe. Olika omständigheter samverkar – Signes bipolaritet och svartsjuka; Johannes egenmäktighet, sexism och själviskhet – och leder till slut fram till katastrofen.

-Från årets programhäfte

Ett ytterst välspelat dramatisk psykologiskt thrillerdrama, där handlingen berättas smart via återblickar. Det finns teman som återkommer (naivitet/ephebofilia, rädsla för övergivenhet, behov av självbekräftelse mm), både tydligt och subtilt och det är mycket smart invävt. Bra spelat och tryckt stämning igenom. Sorg, ja, men inte mycket glädje.

5 lampskärmar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Uppväxtepos av Katell Quillévéré, Frankrike, 2013

Den franska regissören Katell Quillévéré följer upp den hyllade debuten Love Like Poison (GIFF 2011) med ett intimt familjedrama. Suzanne och Maria är två systrar som växer upp i södra Frankrike med sin far Nicolas, en änkeman och lastbilschaufför. Barndomen är förhållandevis lycklig, systrarna finns alltid där för varandra och pappan lever för sina döttrar. Suzanne blir gravid, men man får aldrig reda på med vem. En son föds och den lilla familjen växer. Åren går och en dag blir Suzanne förälskad i den unge kriminelle Julien, varpå hon rymmer och överger sin familj.
-Från årets programhäfte

Det är sådär lagom dramatiskt mest hela tiden. Jag saknar dock vad som driver Suzanne till sitt destruktiva beteende. Hon tycks ha mycket god relation med sin syster, och pappan är som pappor är mest, varken alkoholiserad eller våldsam. Okej, men inte mer.

3 tidshopp av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Envetenhetswestern av Emma Dante, Frankrike, Italien, Schweiz, 2013

Rosa och hennes tjej Clara har kört vilse på väg till ett bröllop, och på en smal bakgata möter de tanten Samira, som har svärsonens hela familj i baksätet. Någon måste backa, men båda vägrar. Så inleds en psykologisk kamp mellan två duellerande kvinnor, som inte står västernfilmernas revolveruppgörelser långt efter. Minuter blir timmar, och motorerna stängs av. Alla boende på den lilla syditalienska gatan engagerar sig i dödläget. Först genom medlingsförsök, sedan genom att organisera vadslagning om vilken tjurskalle som kommer ge sig först.

-Från årets programhäfte

Det är många intressanta karaktärer, och i centrum står (eller snarare sitter, med ratten i krampaktigt grepp) två obstinata kvinnor man rättmätigt har föga sympati för. Som motpol återfinns den yngre kvinnans flickvän och den gamla änkans dotterson, som bägge försöker agera rationellt innan situationen går överstyr. Det gör den, men tyvärr inte fullt så skruvat som man hade kunnat hoppas. Väl uppbyggd dramaturgi och gedigna skådespelarinsatser bidrar till att filmen är väl värd att se, men inte mycket mer.

3 slängda portioner pasta av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Taldrama av Asghar Farhadi, Frankrike, Italien, 2013

Asghar Farhadi följer upp About Elly (GIFF 2010) och Oscarvinnaren Nader och Simin – en separation med ännu ett intelligent, nyanserat och välspelat familjedrama. Ahmad reser från Iran till Frankrike för att på pappret slutföra den skilsmässa som länge varit en realitet. Men hans ankomst till Parisförorten, där Marie bor med sin nya kille och sin tonårsdotter från ett tidigare förhållande, sätter igång svårhanterliga känslor hos alla inblandade. Det förflutna är inte bara ett mästarprov i mångfacetterat filmskapande, det är dessutom en fängslande deckargåta, där Ahmad efter hand blottlägger de dramatiska händelser som ägt rum i hans frånvaro.

-Från årets programhäfte

Med små, men inte helt enkla, medel läggs den dramatiska berättelsen fram. Egentligen har allt väsentligt redan hänt, det vi ser i filmen är ickehändelser, men via samtal och avslöjanden, insinuationer och skuldspel får man del av hur en familj (i ordets moderna benämning, med exfruar, bonusbarn och nya pojkvänner) i förfall har haft för demoner att tackla de senaste åren. Suveränt skådespeleri, klipskt manus och en allmänt väluppbyggd stämning.

5 e-brev av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Visualiseringstriptyk av Jean-Luc Godard, Peter Greenaway, Edgar Pêra, Portugal, 2013

Än så länge är det mest blockbusterproducenter med tjocka plånböcker som intresserat sig för 3D, men nu sätter de tunga mediefilosofiska auteurerna Jean-Luc Godard och Peter Greenaway (samt ynglingen i sammanhanget, Edgar Pera, 52) tänderna i den nygamla uppfinningen.
-Från årets programhäfte

En trio bildexperiment, snarare än novellfilmer, presenteras av herrar Greenaway, Pêra och Godard.

Greenaway har alltid varit en visuell mästare, och med 3D-tekniken är han i sitt esse. Snyggt är bara förnamnet, men avsaknaden av historia drar ner intrycket. 4 av 6.

Pêra kör en experimentell metarulle där gränserna mellan film och åskådare suddas ut, rivs rentav. 4 av 6.

Godard har inte fattat att han skulle göra en 3D-film, och med irriterande skrovlig berättarröst snackas det osammanhängande nonsens. 2 av 6.

Totalbetyg: 3.33… dimensioner av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Kommunistdokumentär av Aliona Polunina, Ryssland, 2013

[Nepal Forever] är en alldeles egen film, som inte liknar något annat. Det är svårt att tro på att det är en dokumentär, men den komiska historien om två övervintrade leninister som ger sig ut på en halsbrytande resa till Nepal är faktiskt sann. På det ryska kommunistpartiets lilla Sankt Petersburgskontor har ideologin degenererat till en lustig och ganska sorglig fars. När de virriga och reseovana partifunktionärerna åker till Nepal med det självpåtagna uppdraget att medla mellan två stridande kommunistiska fraktioner är det som att se en socialistversion av Don Quixote och Sancho Panza.
-Från årets programhäfte

Det är svårt att tro att den marknadsförs som komisk, när det enda man nästan småler åt är en kort sekvens när två apor parar sig medan huvudkaraktärerna diskuterar ryska kyrkan. Det är segt, långsamt, plågsamt, fullständigt humorbefriat och till på köpet direkt pinsamt uselt ljud och bild. Filmen får mig att skämmas för att jag valde att se den. Undvik!

1 km tape av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Konfliktmatiné av Rani Massalha, Frankrike, Italien, Tyskland, Palestina, 2013

[Giraffada] är ett minst sagt hjärtevärmande drama om veterinären Yacine och hans tioåriga son Ziad som med minimala resurser försöker sköta om djuren på Qalqilya Zoo på Västbanken. Ziad har ett särskilt gott öga till de två girafferna, och när en av dem dör i en israelisk raketattack blir han förkrossad. Förkrossad blir även den andra giraffen som slutar äta och snart också riskerar att dö. Den enda lösningen är att hitta en ny partner till giraffen, och den enda kandidaten finns förstås på andra sidan gränsen.
-Från årets programhäfte

Det är inte direkt dåligt, men tämligen meningslöst, och dessutom framfört av ganska amatörmässiga aktörer. Det största hindret våra hjältar tvingas övervinna är pga religion, men att det presenteras som att de lyckas delvis tack vare att protagonisten ber till sin gud rimmar illa. På pluskontot hamnar den israeliske veterinärens snabbtänkta förklaring till en nattlig girafftransport.

2 omotiverade vandringar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Mindrape av Shane Carruth, USA, 2013

Shane Carruth – som inte bara har regisserat, utan även skrivit manus, producerat, klippt och komponerat det briljanta soundtracket – smular sönder konventionerna för att sedan pussla ihop dem igen till någonting vi aldrig har sett förut. Men trots att det tvångsinhaleras larver, rotas i medvetanden och flitigt refereras till Thoreaus “Skogsliv vid Walden”, så ryms här också en fin och i någon mening konventionell kärlekshistoria mellan Kris (Amy Seimetz) och Jeff (Shane Carruth själv). Och i grund och botten handlar allt om universella ting som identitet, kärlek och livets (och den digitala teknikens) mening.

-Från årets programhäfte

Det känns lite som David Lynch möter Danny Boyle efter ett Aronovsky-maraton. Okonventionellt, grafiskt, rappt. Man tvingas vara på alerten hela tiden, och det är absolut mödan värt. De olika klippen är i harmoni, där ljud, bild och rörelser korrelerar och för historien framåt. Historien i sig hade fungerat även som rakt berättad thriller, men det ger ytterligar stuns att, som Caruth gör, försätta publiken i ett liknande skick av omedvetenhet som antagonisten gör med sina offer.

5 blå blommor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Empatidrama av Menno Meyjes, Nederländerna, 2013

Två bröder, Serge och Paul, den ene framgångsrik politiker, den andre arbetslös lärare och deras fruar möts på en fin restaurang. Deras söner har begått ett brott, men ingen vet ännu vilka som är de skyldiga. Paul är irriterad från start och stör sig på den lyxiga restaurangen, inte minst på kyparen som gör sitt bästa för att presentera menyn och vinerna enligt konstens alla regler. Samtalet paren emellan blir allt intensivare mellan rätterna. Dialogen är rapp, underhållande och oroande. Men hur väl känner Paul sin egen son och sin fru Claire egentligen? Hur långt är de beredda att gå för att skydda sina barn?
-Från årets programhäfte

Med skickligt handlag och väl exekverad dialog, kryddat med smart berättarröst, byggs stämningen upp, och man sitter hela tiden och försöker pussla ihop händelseförloppet mha de hintar som presenteras. Det är intressanta karaktärer, bra skådespelare och ett narrativ som känns lite som en välgenomtänkt bottle episode. Sevärd!

4 rätter av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Duokumentär av Mona Friis Bertheussen, Norge, 2013

På ett barnhem i Kina möts två förväntansfulla föräldrapar. De är där för att hämta varsin liten flicka som de just adopterat. De slås av att flickorna är identiskt lika och anar att de är tvillingar, trots att barnhemmet förnekar det. Ett DNA-test bekräftar deras misstankar. Flickorna skiljs åt och hamnar i två olika hörn av världen; Alexandra i en liten by i Norge och Mia i industristaden Sacramento, USA. Familjerna håller kontakten genom åren och efter åtta år är det äntligen dags för återförening.
-Från årets programhäfte

Sockersött och kontrastrikt kan beskriva detta lilla glädjepiller. När Mia äter lunch på nåt slags Chuck-E-Cheese får Alexandra en macka under fjällvandringen. När Mia skjutsas överallt av säkerhetsskäl traskar Alexandra runt som hon behagar. När Mia har Little Miss Pageant, fiollektioner och fotboll leker Alexandra med en skadad mus. Men ändå visar sig de två flickorna vara oerhört lika, och gillar varandra och saknar varandra mest hela tiden.

4 rödrutiga klänningar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF

Nativitetsdrama av Si-hyun Moon, Sydorea, 2013

Seung-yeon är en gift kvinna som desperat försöker få barn. Hon träffar So-young, en gravid tonåring som vill gå igenom en abort. Seung-yeon övertalar So-young att föda barnet och sedan ge det till henne, Det är fem månader kvar av graviditeten och i väntan på förlossningen flyttar de tillsammans till ett hus på landet. Resten av världen ska tro att det är den barnlösa Seung-yeon som har varit gravid när de återvänder med ett nyfött barn. Men ute på landet konfronteras de med bland annat en campande konstnär, några galna jägare och Seung-yeons man som inte alls vill ha barn.
-Från årets programhäfte

Eftersom den Sydkoreanska kulturen är, med asiatiska mått mätt, hyfsat lik den sk västerländska, är det svårt att tänka sig att de värsta antagonisterna i Godsend får bete sig som de gör ostraffat. Det är ömsom tragiskt, ömsom rörande, ofta segt och ibland lite kul. Filmen tycks ha svårt för att hålla temat, och jag tror att den hade tjänat på att fokusera på huvudhistorien, den mellan nn och mm. Men den griper likväl tag, om än inte lika hårt som den hade kunnat göra.

3 bilar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Teenteaterkomedi av Stian Kristiansen, Norge, 2013

En ung teatergrupp är trött på att lalla runt i djurkostymer och bestämmer sig för att nu är det vuxendrama som gäller. Valet faller på en pjäs av Jon Fosse och som mentor tar de den berömde men numera gravt alkoholiserade skådespelaren Lars Nyqvist (Kristoffer Joner).
-Från årets programhäfte

I ett naturskönt kustnorge regnar klyschorna täta. Det finns inte mycket i denna film man inte ser komma på mils avstånd. Underdogsen som likväl lyckas? Check. Den lätt alkoholiserade, buttre mentorn, som visar sig ha ett hjärta av guld? Check. Den försynta konstnärstjejen som mot alla odds blir kär i burduse sportfånen, och vice versa? Check. Gruppens naivt tafatte kille som får till det med gruppens lika naivt tafatta tjej? Check.

Icke desto mindre är det ganska trivsamt, och Kristoffer Joner är bra i sin roll.

3 foton av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Destruktivdrama av Nathan Silver, USA, 2013

Den förvirrade, 25-åriga Natalia har precis blivit utslängd av sin pojkvän. Hon försöker klara sig bäst hon kan i ett vimlande New York, och besöker både väninnan Hannahs judiska familj under sabbaten (där hon flörtar med vänninnans autistiske bror) och ett härbärge för män på drift. I den ena miljön råder tradition och konformism, i den andra händer allt i ögonblicket.
-Från årets programhäfte

Amerikansk newyorkindie brukar sällan vara dålig, och Soft in the head är inget undantag. Det är sällan NY-indies når skyhögt heller, och här landar vi dessvärre på den lägre skalan. Vinddrivna, självdestruktiva och/eller apatiska individer befolkar denna närbildsrulle, men det berör liksom inte. Kort och hyfsat underhållande för stunden.

3 persienner av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Perverspekoral av James Franco, USA 2013

Efter Faulknerfilmatiseringen As I Lay Dying återvänder James Franco passande nog till registolen med en rå filmatisering av Faulkner-adepten Cormac McCarthys roman Child of God. Det är kallt och skitigt på landsbygden i Tennessee i början på 60-talet. Men ingen är kallare och skitigare än Lester Ballard, som vräks från sin bondgård och flyttar ut till en hydda i skogen med sitt gevär i krampaktigt grepp. Scott Haze väcker både äckel och sympati genom sitt fascinerande porträtt av en man som grimaserar och kliar sig, och som utstött från samhället till slut blir både mördare och nekrofil.

Så mycket skitigare, vidrigare och djupt stört än så här blir det knappast. Man blir, vilket förstås även är avsikten, äcklad av huvudkaraktären Lester. Samtidigt är han svårt sjuk och djupt tragisk och man känner motvilligt medlidande med honom när han sjunker allt djupare ner i det moraliska träsket. Att säga att han hamnat på samhällets skuggsida är inte helt riktigt; finns det skuggor finns det även ljus, och det saknas fullständigt i Francos senaste regialster. En otäck film som lämnar ingen oberörd.

4 gosedjur av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Vårdnadsval av Justine Triet, Frankrike, 2013

Det är valdag i Frankrike. Snart ska socialisten François Hollande ta över som president efter Nicolas Sarkozy. Men det vet inte tv-reportern Laetitia när hon lämnar sina två döttrar hos barnvakten och åker in till centrum för att bevaka de kampanjande folkmassorna på Paris gator. Just som hon lämnat lägenheten trotsar exmaken Vincent (årets franska stjärnskott Vincent Macaigne) sitt besöksförbud och försöker ta sig in till sina döttrar. Nu måste Laetitia hantera en desperat barnvakt, två hyperaktiva barn, en aggressiv exman och sin jobbiga nya kille – samtidigt som direktsändningen inleds i total trängsel utanför socialisternas partihögkvarter.
-Från årets programhäfte

Den första timmen är intensiv och närgången. Titelns panik återfinns både hos pappans önskan att träffa sina barn, hos mammans rädsla för exmannens ev våldsamhet samt bland de tusentals parisare som samlats på gator och torg i väntan på valresultatet. Barnaskriken accentuerar känslan.

Kulmen nås i efterdyningarna till kravallerna, med en verbal konfrontation exmakarna emellan. Men sen byter filmen skepnad, och blir nåt slags generisk fyllesnack-rulle som känns helt omotiverad.

3 skotrar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Revoltrelation av Biyi Bandele, Nigeria, Storbritannien, 2013

Olanna (Thandie Newton) och hennes tvillingsyster Kainene kommer från en förmögen familj. Olanna undervisar på ett universitet i norra Nigeria medan Kianene har gett sig på en karrär i affärsvärlden i landets sydöstra delar. Deras känslomässiga konflikter och begynnande ekonomiska bekymmer utspelar sig mot en bakgrund av politiskt kaos när den unga nationen trasas sönder i en serie militärkupper och etniska motsättningar, med kulmen i det brutala, tre år långa Biafrakriget (1967-70), då den oljerika sydöstra regionen försökte bryta sig loss från resten av Nigeria.
-Från årets programhäfte

Det kan bli oerhört kraftfullt att presentera personliga relationsdramer mot en bakgrund av an större omvälvande konflikt, och det kan bli tankeväckande mood whiplash om man låter de olika stilgreppen spela passningsspel mot varandra. I Half of a yellow sun berör man inbördeskriget i Nigeria lite apropå, och det bidrar inte till dramat, snarare distraherar. Och dramat i sig involverar mest platta och motivationslösa karaktärer. Snyggt är det, och viss inblick i livet som överklassnigerier under revolten får man, men inte mycket mer.

3 tafatta kockar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Relativistrelationsdrama av Valeria Bruni Tedeschi, Frankrike, 2013

43-åriga Louise (Bruni Tedeschi själv), bördig från en högborgerlig norditaliensk familj med sinande kassa, är ganska nöjd med sitt singelliv i Paris. Men så träffar hon den betydligt yngre Nathan, de inleder ett förhållande och snart öppnar hon sitt hjärta och sin blossande medelålderskris för honom. Detta samtidigt som familjens ekonomiska bekymmer förvärras, medan Louises dödssjuke bror till varje pris vill hålla fast vid det förflutna.
-Från årets programhäfte

Det är svårt att sätta fingret på vad den här filmen vill säga, egentligen. Visst, hon närmar sig klimakteriet, och visst, hon blir smickrad när hon uppvaktas av en man hälften så gammal. Men personligen ställer jag lite högre krav än så för att investera i fiktiva karaktärers kärleksliv. Bl a vill jag känna något, för eller emot, de involverade. Men Bruni-Tedeschi får tyvärr bara fram ett ….meh.

2 radband av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Näckbiografi av Michael Winterbottom, Storbritannien, USA, 2013

Den brittiske regissören Michael Winterbottom, som tog emot filmfestivalens Honorary Dragon Award 2012, har gjort en pendang till sin kanske mest populära film: 24 Hour Party People (2002). Precis som då handlar det om en man som bryter konventioner och skapar ett imperium; då Tony Wilson som grundade skivbolaget Factory Records, nu Paul Raymond, en brittisk affärsman som gjorde sig en förmögenhet på erotiska shower i 1960-talets “swinging London”. Och precis som då spelar den oefterhärmlige Steve Coogan huvudrollen.
-Från årets programhäfte

Winterbottom har ett enastående handlag. Varje scen är relevant, varje klipp motiverat, varje biroll tolkad klanderfritt. Det varvas smart humor med subtil dramatik, och Coogan är lysande i huvudrollen. Ska man klanka ner på något, så är det eventuellt avsaknaden av rejäl misär och eventuellt det där lilla extra. Icke desto mindre är The Look of love 101 mycket underhållande minuter, och Anna Friel är lika sprittande bra som nånsin i Pushing Daisies.

5 linor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Diskonnektion av David Pablos, Mexiko, 2013

Vad binder ihop en familj? Vad förenar och vad har man för förpliktelser i förhållande till varandra? David Pablos fina första långfilm tar känsligt fatt i många stora frågor om familjen, när två bröder en dag blir övergivna av sin psykiskt instabila mamma. Storebror Rodrigo försöker vara cool, men hans bekymrade lillebror övertalar honom att följa med och leta efter mamman. Det leder till en tankeväckande biltur genom Mexiko, där minnena i bagaget har lika stor betydelse som den tilltrasslade nutiden.

-Från årets programhäfte

Oerhört vackert och stillsamt, med betoning på stillsamt. Det är förstås ett medvetet stilgrepp att berätta så svepande långsamt, men i mitt tycke blir det tyvärr för segt. En del starka scener lyfter helhetsintrycket, men inte tillräckligt högt för att man ska springa benen av sig för att se The Life after. María Renée Prudencio som Silvia är bra, dock.

2 inte helt torra lakan av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Korruptionsdokumentär av Alexander Gentelev, Israel, Tyskland, Österrike, 2013

Notan för en vinterolympiad brukar hamna under 15 miljarder kronor. OS i Sotji kommer kosta över 300 miljarder. Den höga prislappen beror på att Vladimir Putin bestämt sig för att placera skidspår och störtloppsbackar på en badort med subtropiskt klimat. Nu ska “Rysslands riviera” hysa toppidrottare och världspressen istället för badsugen aristokrati. Alexander Gentelev följer det huvudlöst megalomaniska projektet som kantats av korruption, skandaler och miljöförstöring. Vi får möta både idrottspolitiska nyckelfigurer, som borgmästaren i Sotji och ordföranden för Rysslands olympiska komitté, men också de fattiga människor som blivit vräkta från sina bostäder för att skapa utrymme för Putins propaganda på is.
-Från årets programhäfte

Att korruption och mutor är mer eller mindre en självklarhet i Rysslands högre skikt är väl allom känt. Att det handlar om så astronomiska summor som allt i och kring OS i Sotji var likväl en överraskning. Det handlar om summor tiofalt mot en normal vinter-OS-prislapp, och det spekuleras vad de egentliga motiven är. De högre oligarkernas framtida lustgård, kantänkas? I mitt tycke är det lite väl långtråkigt presenterat, med samma typiskt ryska pianoslinga om och om igen, och även om huvudämnena (sport och infrastruktur) är två av mina personliga intressen, lyckas inte Gentelev hålla intresset vid liv.

2 alpina despoter av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Reformdokumentanimation av Carl Javér, Danmark, Norge, Sverige, Tyskland, 2014

År 1900 köpte fem ungdomar en kulle i södra Schweiz, döpte den till Monte Verità (sanningens berg) och grundade världens första hippiekoloni. Dessa ursprungsgröna-vågare tog avstånd från konsumtionssamhället, åt vegetariskt, skapade egna normer för kläder, frisyrer och samliv, samlade dåtidens främsta konstnärer och humanister och har inspirerat alternativa rörelser ända sedan dess. Regissören Carl Javér, som bland annat gjort dokumentärserien “Sjukhuset”, låter en fiktiv voice over tillhörande pianisten Ida Hofmann, en av de fem grundarna, berätta den fascinerande historien med hjälp av gamla fotografier, stiliserade iscensättningar, animationer, röster och ljud.
-Från årets programhäfte

Det går att berätta historien om grogrunden till hippierörelsen på olika sätt. Eftersom den drog igång vid förra sekelskiftet är det dock lite begränsat med källmaterial i form av rörliga bilder, och således hade det kunnat bli gjort per standard stillbilder+voiceover+intervjuer med de inblandades barnbarn. Men studio Vilda Bomben har hittat ett sätt att animera de gamla fotona, vilket ger en unik och visuell upplevelse som ger liv åt historien. Tyvärr är historien som sådan inte lika engagerande som man kunnat hoppas, och man går ut i tangenter, vilket ger ett spretigt intryck.

3 mångubbar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Dramatikerdrama av Ralph Fiennes, Storbritannien, 2013

Nelly (Felicity Jones) är lyckligt gift men plågas av sitt förflutna. Hennes minnen tar oss tillbaka till tiden då en sårbar men spännande relation med Charles Dickens (Ralph Fiennes) ägde rum. Teatern är den vitala arenan för författaren som bäst utrycker sina känslor med pennan. Nelly blir Dickens musa och passion men han är gift – priset är att hålla relationen hemlig. För Nelly blir det ett liv i osynlighet.
-Från årets programhäfte


Drama! Spänning! Action! Handling! Intressanta karaktärer!
Tänk vad bra den här filmen hade varit om den innehållt något av ovanstående ingredienser. Tyvärr hjälper inte snygga kostymer och ett nanosekundsinhopp av Michelle Fairley till att hjälpa Fiennes’ debutlångfilm. Segt och händelsefattigt, och Felicity Jones i huvudrollen gör den sämsta gestaltningen av en osynlig kvinna sen Jessica Alba.

2 högläsningar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Familjespionthriller av Lee Ju-hyoung, Sydkorea, 2013

Två grannfamiljer har var sitt likadant vitt hus med grön gräsmatta i förorten. Den ena är en normal sydkoreansk familj; den andra är en fejkfamilj sammansatt av spioner från Nordkorea. Nordkoreanerna måste strikt följa alla order från sin regim, där deras riktiga familjer sitter som gisslan. Problemet är att de båda familjerna påverkar varandra, och efter en tid blir den politiska splittringen i det nordkoreanska huset uppenbar. Naturligtvis blir det också kärleksförvecklingar mellan både gamla och unga tvärs över gränsen.
-Från årets programhäfte

Jag gick in med förväntningen att detta skulle vara en mörk komedi, men det visade sig snarare vara en dramathriller med lätt vridna premisser. Jag gillar konceptet, men har lite svårt att relatera till karaktärerna. Att man belyser motsättningarna mellan Nord och Syd är att förvänta, men nog skulle man väl kunna ta ut svängarna lite mer.

Red family hade kunnat bli en gripande politisk thriller, men känns tyvärr lite för mycket som en tv-film, lätt urvattnad.

3 ålar av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Käbbelromcom av Roger Michell, Storbritannien, 2013

Ytterligare en film som på ett lite välvilligt charmigt sätt ska visa upp “äldre” kärlek? Inte alls! I Le Week-End låter regissören Roger Michell (Notting Hill, Changing Lanes) oss göra bekantskap med Meg och Nick, som återvänder till bröllopsresans Paris på sin trettionde bröllopsdag. Jim Broadbent och Lindsay Duncan är fullkomligt oemotståndliga som det cyniska, desillusionerade, smågalna, hatiska, men också livsglada och kärleksfulla paret som ratar “beiga” hotell och opersonliga restauranger i samma takt som de smiter från notor och gräver i varandras värsta gömmor.
-Från årets programhäfte

Ett äldre, gift par som tjafsar och gnabbas, men som man ändå inser älskar varandra. Det känns som om man sett det många gånger förr, och detta är varken bättre eller sämre. Bra tal av Broadbent mot slutet.

3 hänglås av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Nedåtspiral av Jon S Baird, Storbritannien, 2013

Sex, droger och polisbrickor är den intensiva melodin i denna filmatisering av Irvine Welshs komiska roman om en degenererad snut som bryr sig mindre om att beivra brott än om att knarka, knulla och bli befordrad av chefen. Med sitt snabba tempo, oväntade bildlösningar och skotska dialekt påminner Filth om Danny Boyles klassiska filmatisering av “Trainspotting”, en annan roman av Irvine Welsh. Men Jon S. Baird blåser verkligen nytt liv i den genre som uppstått i Trainspottings efterföljd. Inte minst med hjälp av James McCoy, som är en njutning att se i rollen som den omoraliska polisen som flyr sina äktenskapliga problem genom en sociopatisk alfahanemask. Filth är en våldsamt underhållande tripp i den del av den skotska undre världen som kallas poliskåren.
-Från årets programhäfte

Att det är en Irvine Welsh-filmatisering råder det inget tvivel om. Våld och knark och snabba puckar. Att huvudpersonen är en skitstövel framgår snart nog, men det dröjer ett tag innan man börjar pussla ihop varför. En del scener är bättre än andra, och efter en något trevande inledning får Baird ihop berättelsen, mycket tack vare McAvoy.

4 djur av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Våldspredikan av Yeon Sang-ho, Sydkorea, 2013

Efter den geniala animationen King of Pigs (GIFF 2013) är Yeon Sang-ho tillbaka med en om möjligt ännu mörkare betraktelse över mänskligheten. En liten koreansk by hotas av översvämning på grund av ett förestående dammbygge. Medborgarna sätter all sin tillit till den vältalige pastorn och hans kyrka. Men han visar sig vara en svindlare som försöker roffa åt sig församlingens pengar, med planen att dra när han tömt deras plånböcker. Han får en värdig motståndare i Min-chul, en osympatisk man som tänder han till när han riskerar att förlora sin familj. Och när Min-chuls dotter mer eller mindre kidnappas av sekten blir det ordentlig strid.
-Från årets programhäfte

Yeon Sang-ho ger konceptet cartoon violence en helt ny dimension. Även om våldet skildras i oförlåtande realism, är det de minst sagt förhatliga människorna som får en att känna obehag. I en värld av svart och grå moral, där, i brist på bättre ord, protagonisten är en alkoholiserad, hustru- och dottermisshandlande skithög med en vokabulär som skulle få Tarantino att rodna är det långt mellan glädjeämnena. Lite väl mycket misär, rentav, men ingen går väl på animerad film för att skratta och le?

4 flaskor mineralvatten av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Pastellsökande av Terry Gilliam, USA, 2013

Den nu 72-årige Monty Python-mannen Terry Gilliam (De 12 apornas armé) visar inga tecken på att lugna ner sig. The Zero Theorem är en förbryllande och imponerande ambitiös framtidsdystopi som fortsätter där hans mästerverk Brazil slutade. En skallig Christoph Waltz spelar datorsnillet Qohen Leth som jobbar för det alltomslukande storföretaget ManCom i en supermedierad och pastellfärgad framtid. Qohen är en märklig typ som kallar sig själv för “vi” och funderar på meningen med livet – och hoppas att han ska få ett telefonsamtal som förklarar allt.
-Från årets programhäfte

Detta är oerhört Gilliamskt! På gott och ont kan tyckas, i alla fall i början. Men snart nog kommar man in i den visuella, vibrerande värld Terry målar upp ihop med scenografer, manusförfattare och skådespelare, och då känns allt helt som det ska.
Det är mer Dr Parnassus än Tideland, mer Brazil än 12 monkeys och här finns tydliga influenser från Gondry, Jeunet och Carax.
Karaktärerna är skruvade på ett underbart absurt sätt, och Melanie Thierry gestaltar sin cyber-call-girl utsökt. Qohens sökande efter ett svar som kanske aldrig kommer inspirerar, och som åskådare manas man subtilt att söka själv. Extrapoäng för Tilda Swintons insats.

5 förbudsskyltar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Rymdoperavision av Frank Pavich, Frankrike, USA, 2013

Det är 1970-tal och Alejandro Jodorowsky är fast besluten att göra en film världen tidigare aldrig skådat. Han ska filmatisera Frank Herberts science fiction-klassiker “Dune” och värvar bland andra seriekonstnären Moebius och manusförfattaren Dan O’Bannon (Alien). Jodorowsky visar sig vara en fantastisk historieberättare, och fram rullar en makalös historia med surrealistiska anekdoter om bland andra Salvador Dali och Orson Welles, som tackade ja till att medverka på villkoret att en utvald gourmetkock skulle laga alla hans måltider under inspelningen.
-Från årets programhäfte

Jodorowsky är galen, passionerad, egocentrisk, medryckande, idealistisk, inskränkt och alla tänkbara adjektiv på ytterlighetsspektrat. Hans vision om att i mitten av 70-talet (alltså innan Star Wars, Alien och David Lynchs Dune) filmatisera, eller som han själv uttrycker det, våldta (fast med kärlek?) Frank Herberts roman blir ett ambitiöst opus med digniteter som Giger, Dali, Jagger, Pink Floyd och Welles inblandade. Men Hollywood håller inne med pengarna, för att Jodorowsky är som han är.
Hans och hans team av spirituella krigares design och storyboard ger ändå avtryck i det science fiction-arv vi ser än idag. Fascinerande, minst sagt.

4 krm melange av 6

Bechdeltest: Fail miserably

GIFF IMDb

Ackordslinga av Joel & Ethan Coen, USA 2013

Greenwich Village vintern 1961. Före Bob Dylan. Llewyn (Oscar Isaac) är en begåvad folksångare som strövar omkring i New Yorks bohemkvarter i förhoppning om att slå igenom. Ibland får han gig på The Gaslight. En av hans älskare (Carey Mulligan) har dåliga nyheter och pengarna i fickan är slut. Llewyn sover på den ena soffan efter den andra. Det enda han egentligen har är en gitarr och sitt hopp. Llewyn inser att han måste lämna stan för att komma vidare.
-Från årets programhäfte
Klanderfritt skådespeleri, utsökt sinne för detaljer och, naturligtvis, fantastisk musik utmärker denna senaste bröderna Coen-film. Det är tyvärr ingen ny Fargo eller Big Lebowski, och även om historien aldrig är tråkig eller icke-engagerande, så saknas de stora konflikterna och den becksvarta humorn man förväntar sig av Joel & Ethan. Man kan fråga sig: “Where’s its scrotum?”. John Goodman dominerar de få scener han är med. En behaglig resa som bildligt och bokstavligt kommer tillbaka till gå.

4 soffor av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Identitetsdrama av Ester Martin Bergsmark, Sverige 2014

Regissören Ester Martin Bergsmarks långfilmsdebut på egen hand, Pojktanten, hade världspremiär i filmfestivalens nordiska tävling 2012. Då spelade Eli Levén rollen som sig själv under långa, immiga samtal i ett badkar. Denna gång har han skrivit boken som filmen bygger på; berättelsen om Sebastian som lämnat sin identitet som kille för att existera i ett utsatt genusgränsland. Omständigheter och inre destruktivitet driver Sebastian på kollisionskurs mot omvärlden och sig själv, men plötsligt flammar passionen upp, ren som en svetslåga.
-Från årets programhäfte

Det är inte direkt feelgood i Bergsmarks film om Sebastian och hens sökande efter den hen helst vill vara, eller egentligen är. Fint foto och en någorlunda engagerande historia, som dock ofta känns deprimerande bara för sakens skull. Men medan Sebastian på ytan är den ambivalenta, är det uppenbart att det är Andreas som har problem med sin självbild, vilket skildras helt lagom subtilt. En hyfsad rulle, som faller en del på sin egen navelskådning. Vill man se en hoper manslemmar så får man sin beskärda (inte bokstavligen) del.

3 parkfyllor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Emina av Yasuhiro Yoshiura, Japan 2013

Patema har levt hela sitt liv i underjorden. En energikatastrof drev ner hennes folk i tunnlarna där hon nu uttråkad driver omkring och drömmer om livet där uppe. Men plötsligt snubblar hon handlöst ut i ett gastkramande äventyr ovan jord som bokstavligen vänder hennes värld upp och ner. Om det inte var för hennes nyfunne vän Age skulle hon ha slungats rakt ut i rymden. Tillsammans tar de sig an kampen mot gravitationen, och inte minst de onda krafter som hindrar deras folk från att återförenas.
-Från årets programhäfte

Animation blir sällan mer visuellt och livfullt än i stilen som Ghibli byggt upp, och studio Purple Cow förvaltar arvet väl. Det är en fantasirik premiss, och dess exekvering inbjuder till lätt förundran och bokstavligen tiltade huvuden. Det är dock primärt en barnfilm, vilket kan vara en orsak till de något tvådimensionella och svartvita karaktärerna och symboliken; att världen på ytan blivit ett slags totalitär teokrati är anus, och att våra hjältar vill förena de bägge folken i fred är bra, we get it.
Icke desto mindre är det fartfyllt, roligt, hjärtevärmande, och som extra bonus, en ganska otippad Heel-Face Turn.

4 ryggsäckar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Förbaskelsedramedi av Kim Mordaunt, AUS/LAO 2013

Tioåriga Ahlos tvilling dog vid födseln. Enligt laotisk vidskepelse bringar ett tvillingbarn livslång tur, det andra otur. Ahlo tros vara den olycksdrabbade. Hans familj är tvungen att lämna sin by på grund av ett stort dammbygge. På vägen stöter de på en festival med en rakettävling som är både lukrativ och farlig. Ahlo bestämmer sig för att bygga sin egen raket och bevisa sitt positiva värde för familjen. Till hjälp tar han sin nya vän Kia och hennes excentriska James Brown-fan till morbror.
-Från årets programhäfte

Det är snyggt, välskrivet och känslosamt (där känslorna åker jojo mellan livsglädje och uppgivenhet). De två barnskådespelarna i bärande roller är övertygande, och regi och dramaturgi sköts exemplariskt. Det är då lätt att ha överseende med vissa klyschiga och förutsägbara element. T.o.m. det enorma plotthålet en bit in i början accepteras. Kanske hjälper det om man, som jag, har varit i Laos och därmed enklare kan relatera till det ständiga hot som odetonerade clusterbombs faktiskt kan utgöra i det undersköna laotiska landskapet.

4 hinkar guano av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDB

Djungelpantomim av Thierry Ragobert, Brasilien/Frankrike, 2013

Ett flygplan störtar mitt inne i Amazonas djungel. Iklädd ett rött halsband hoppar den söta lilla apan Sai ut ur vraket. Nu måste Sai klara sig på egen hand i den exotiska naturen, som är full av farliga djur och giftiga växter. Den helt ordlösa Amazonia är en unik filmupplevelse för både barn och vuxna, med fantasifullt bildberättande och en fascinerande artrikedom. Vi får träffa både ormar, tigrar och sengångare i detta iögonfallande tropikäventyr.
-Från årets programhäfte

Visst får man beundra att Ragobert faktiskt fått ihop en historia överhuvudtaget, med tanke på att de flesta djuren är filmade i vildmarken. Men bara för att det är svårt att få till behöver inte betyda att det är bra. Lite småskoj (som när Sai äter lite roliga svampar) och en del action, men till slut ett ganska lättsmält barnäventyr. Men dude: Fotot!

3 röda halsband av 6

Bechdeltest: Omöjligt att svara på, eftersom filmen bara innehåller djur, vars språk inte riktigt översätts….

GIFF IMDb