Filmfestivalen 2014

Depressionsdrama av Nils Malmros, Danmark, 2013

Danske veteranregissören Nils Malmros vänder återigen kameran mot sig själv och sitt eget liv. Denna gång närmar han sig sitt livs stora tragedi, då hans fru i ett psykotiskt anfall dödade deras nio månader gamla dotter. I centrum för den lågmälda och osentimentala berättelsen står relationen mellan Johannes (Jakob Cedergren) och Signe (Helle Fagralid). Johannes är den intellektuelle filmregissören som i kraft av sitt yrke och sin utbildning utövar ett ständigt tryck på småskoleläraren Signe. Olika omständigheter samverkar – Signes bipolaritet och svartsjuka; Johannes egenmäktighet, sexism och själviskhet – och leder till slut fram till katastrofen.

-Från årets programhäfte

Ett ytterst välspelat dramatisk psykologiskt thrillerdrama, där handlingen berättas smart via återblickar. Det finns teman som återkommer (naivitet/ephebofilia, rädsla för övergivenhet, behov av självbekräftelse mm), både tydligt och subtilt och det är mycket smart invävt. Bra spelat och tryckt stämning igenom. Sorg, ja, men inte mycket glädje.

5 lampskärmar av 6

Bechdeltest: Fail

GIFF IMDb

Uppväxtepos av Katell Quillévéré, Frankrike, 2013

Den franska regissören Katell Quillévéré följer upp den hyllade debuten Love Like Poison (GIFF 2011) med ett intimt familjedrama. Suzanne och Maria är två systrar som växer upp i södra Frankrike med sin far Nicolas, en änkeman och lastbilschaufför. Barndomen är förhållandevis lycklig, systrarna finns alltid där för varandra och pappan lever för sina döttrar. Suzanne blir gravid, men man får aldrig reda på med vem. En son föds och den lilla familjen växer. Åren går och en dag blir Suzanne förälskad i den unge kriminelle Julien, varpå hon rymmer och överger sin familj.
-Från årets programhäfte

Det är sådär lagom dramatiskt mest hela tiden. Jag saknar dock vad som driver Suzanne till sitt destruktiva beteende. Hon tycks ha mycket god relation med sin syster, och pappan är som pappor är mest, varken alkoholiserad eller våldsam. Okej, men inte mer.

3 tidshopp av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Envetenhetswestern av Emma Dante, Frankrike, Italien, Schweiz, 2013

Rosa och hennes tjej Clara har kört vilse på väg till ett bröllop, och på en smal bakgata möter de tanten Samira, som har svärsonens hela familj i baksätet. Någon måste backa, men båda vägrar. Så inleds en psykologisk kamp mellan två duellerande kvinnor, som inte står västernfilmernas revolveruppgörelser långt efter. Minuter blir timmar, och motorerna stängs av. Alla boende på den lilla syditalienska gatan engagerar sig i dödläget. Först genom medlingsförsök, sedan genom att organisera vadslagning om vilken tjurskalle som kommer ge sig först.

-Från årets programhäfte

Det är många intressanta karaktärer, och i centrum står (eller snarare sitter, med ratten i krampaktigt grepp) två obstinata kvinnor man rättmätigt har föga sympati för. Som motpol återfinns den yngre kvinnans flickvän och den gamla änkans dotterson, som bägge försöker agera rationellt innan situationen går överstyr. Det gör den, men tyvärr inte fullt så skruvat som man hade kunnat hoppas. Väl uppbyggd dramaturgi och gedigna skådespelarinsatser bidrar till att filmen är väl värd att se, men inte mycket mer.

3 slängda portioner pasta av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb

Taldrama av Asghar Farhadi, Frankrike, Italien, 2013

Asghar Farhadi följer upp About Elly (GIFF 2010) och Oscarvinnaren Nader och Simin – en separation med ännu ett intelligent, nyanserat och välspelat familjedrama. Ahmad reser från Iran till Frankrike för att på pappret slutföra den skilsmässa som länge varit en realitet. Men hans ankomst till Parisförorten, där Marie bor med sin nya kille och sin tonårsdotter från ett tidigare förhållande, sätter igång svårhanterliga känslor hos alla inblandade. Det förflutna är inte bara ett mästarprov i mångfacetterat filmskapande, det är dessutom en fängslande deckargåta, där Ahmad efter hand blottlägger de dramatiska händelser som ägt rum i hans frånvaro.

-Från årets programhäfte

Med små, men inte helt enkla, medel läggs den dramatiska berättelsen fram. Egentligen har allt väsentligt redan hänt, det vi ser i filmen är ickehändelser, men via samtal och avslöjanden, insinuationer och skuldspel får man del av hur en familj (i ordets moderna benämning, med exfruar, bonusbarn och nya pojkvänner) i förfall har haft för demoner att tackla de senaste åren. Suveränt skådespeleri, klipskt manus och en allmänt väluppbyggd stämning.

5 e-brev av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb