Mindrape av Shane Carruth, USA, 2013

Shane Carruth – som inte bara har regisserat, utan även skrivit manus, producerat, klippt och komponerat det briljanta soundtracket – smular sönder konventionerna för att sedan pussla ihop dem igen till någonting vi aldrig har sett förut. Men trots att det tvångsinhaleras larver, rotas i medvetanden och flitigt refereras till Thoreaus “Skogsliv vid Walden”, så ryms här också en fin och i någon mening konventionell kärlekshistoria mellan Kris (Amy Seimetz) och Jeff (Shane Carruth själv). Och i grund och botten handlar allt om universella ting som identitet, kärlek och livets (och den digitala teknikens) mening.

-Från årets programhäfte

Det känns lite som David Lynch möter Danny Boyle efter ett Aronovsky-maraton. Okonventionellt, grafiskt, rappt. Man tvingas vara på alerten hela tiden, och det är absolut mödan värt. De olika klippen är i harmoni, där ljud, bild och rörelser korrelerar och för historien framåt. Historien i sig hade fungerat även som rakt berättad thriller, men det ger ytterligar stuns att, som Caruth gör, försätta publiken i ett liknande skick av omedvetenhet som antagonisten gör med sina offer.

5 blå blommor av 6

Bechdeltest: Pass

GIFF IMDb